Längtar tills nästa vecka... Varfördådå?

Ja, då har det redan hunnit bli onsdag och jag ser redan fram emot nästa vecka. Vad händer nästa vecka då, tänker ni. Jo, vår lilla Thea fyller 1 år på onsdag och jag ska baka tårtor så det står härliga till (skäl 1)! Först en liten till självaste födelsedagen, sedan två till kalasen nästa helg. Plus en födelsedagstårta till min bästa vän Maries son David som fyller 11 år nästa fredag. Det börjar så smått trilla in lite beställningar och ingen är gladare än jag!

Dessutom började jag en 2 veckorskur med Naturdiet i måndags och "so for so good". Så det känns ju lite härligt att jag kommit en liten bit på väg nu och det kommer ju kännas ännu bättre till veckan (skäl 2). Gick upp 30 kg när jag var gravid med sonen -09 och har inte gått ner dem efteråt. Därav skälet till att jag "tar ett ryck" nu så att jag förhoppningsvis slipper gömma mig i vassen eller ta på mig en svart sopsäck för att våga bada i sommar. Hoppas väl på en minskning på 6-8 kg på dessa två veckor, men tar det lite dag för dag och blir inte allt för besviken om det inte går riktigt så fort.

Som om detta inte är skäl nog, så har jag lyckats hitta en arbetspraktik (skäl 3)! Detta var min plan för att få in foten på önskad arbetsplats för att, förhoppningsvis, få mig ett sommarvikariat och, på lite sikt, fast anställning. Optimist? Javisst! :-)

Slut på mammaledigheten

Så var det då dags att återgå till jobb igen efter att ha varit mammaledig i snart 1 år med Thea. Det blir lite tidigare än planerat då det strulat ihop sig med Försäkringskassan och dagar hit och dit. Lite snopet, men det känns helt ok ändå tycker jag. Ska bli skönt att få lite omväxling till att barnhäng, lite mer vuxenhäng, rutiner och struktur på vardagen. På måndag börjar Noel heltid på dagis och Thea får åka och hälsa på mormor i Arvika under veckan eftersom vi inte har någon barnomsorg till henne förrän 10/4. Förändringarnas tid är kommen ;-) Känns spännande och jag är förväntansfull!

Våren är här!

Idag hade jag sovmorgon, mannen gick upp med barnen. Klev upp strax efter 11 och till min stora glädje hade han städat altanen och plockat ut utemöblerna! Solen sken, inte ett moln på himmelen och fåglarna kvittrade. Är man inte glad innan så blir man ju. Vi premiärlunchade ute på altanen och avnjöt sedan en fika i lugn och ro när barnen sov middag. Det var underbart! Och som vi har väntat och längtat!!!

Det börjar bli hög tid att planera Theas 1-årskalas nu och idag bestämde vi datum för kalaset. Eftersom hon fyller en onsdag så beslöt vi oss för att lägga kalaset lördagen efter. Så, i morgon ska jag försöka ordna med en liten inbjudan :-) Hur tårtorna ska se ut har jag vetat i snart en månad... Ska bli så roligt att göra dem!

Några bilder på två av mina tre finaste. Storebror låg och sov. Underbara vår!

Dags för en uppdatering... (långt)

Oj vad tiden går! Vips så var det en dryg vecka sedan jag skrev nåt i bloggen. Det har varit en vecka med tråkigheter och ljuspunkter blandat om vart annat. Jag har ju berättat tidigare om hur Thea var sjuk och att vi var till CSK, fick Kåvepenin och en ny telefontid. Hur som helst så blev hon inte bättre utan snarare sämre. Hon hade ondare och febern ville inte ge med sig. Så, vi fick åka in med henne till ÖNH igen förra fredagen. Två läkare tittade på henne och var överens om att hon fick bli inlagd. Det som de innan trott var en inflammerad spottkörtel hade tydligen utvecklats till en absess (varfylld böld)! Stackars smulan! Vi fick veta att de skulle "tömma den" senare samma eftermiddag. Detta innebar att hon inte fick äta eller dricka någonting på drygt 6 timmar eftersom hon skulle sövas under ingreppet. Vi fick komma upp till Avd. 12 och hon fick sin lilla rock och Emla där de skulle sätta nålen inför sövningen. Efter drygt 1 timme skulle nålen sättas och de stack och stack utan att lyckas :-( Hennes vener sprack till följd av febern och uttorkning. Ni kan tro att det var otroligt jobbigt att höra henne gråta och skrika utan att kunna göra någonting! Hade gladeligen tagit skiten åt henne utan att blinka! Efter 3 el. 4 försök kom iaf en ssk in och sa att hon hade pratat med dem på OP och att de hade gått med på att sätta nålen efter att hon sövts! Jag blev så lättad och glad att tårarna kom...

Efter det gick det undan. Vi fick gå ner till Op Väst och jag fick ta på mig "skyddskläder" och en sån där tjusig hätta. Väl inne på OP-salen sövdes Thea fort och jag gick därifrån med önskemålet om att jag ville vara hos henne när hon vaknade. Med ett tungt hjärta gick jag upp till 12an igen och tårarna kom. Efter bara 30 minuter var OP klar och de ringde de efter mig och jag fick komma ner. Jag hann faktiskt ner innan Thea kom till uppvaket. Både narkosläkaren och ÖNH-läkaren sa att allt hade gått bra och att de hade tömt henne på 7 cl var. Nästan 1 dl! Det är rätt mycket på en sådan liten kropp! ÖNH-läkaren höll sedan upp en liten burk och frågade om jag -Kände igen den här? I burken låg en liten dunfjäder! Den hade kommit ut ur såret när de hade sköljt rent! Jag kände ju igen den eftersom vi (tyvärr) har dunstoppning i vår soffa och hade tvättat överdragen för några veckor sedan och det hade kommit ut en massa fjädrar då. Jag undrar vem av oss som var mest förundrad över fyndet, men läkaren hade iaf, trots sina drygt 20 år i yrket, aldrig varit med om någonting liknande!

Thea hade alltså svalt en dunfjäder som fastnat i halsen och som sedan vandrat ut mot käken/ halsen och orsakat denna absess! Helt otroligt. Tragikomiskt var det en ssk som kallade det. Som ni säkert förstår blev vi väldigt lättade av det märkliga fyndet. Det var ju inget fysiologiskt fel på henne! Efter en dryg helg på sjukhuset fick vi sedan komma hem på tisdagen med ett recept på antibiotika och nu är det fullt ös på lilltjejen :-) Slutet gott, allting gott... Mammas lilla hjärta!

Ditten o datten

Veckan -so far- har varit helt ok tycker jag. Noel har varit kry och på dagis sina 15 timmar och Thea börjar så sakteliga att bli bättre. Men det går långsamt och jag upplever att hon är mer smärtpåverkad nu än för några dagar sedan :-( Stackars mammas lilla hjärta. I morgon har vi iaf en telefontid med läkaren på ÖNH och det känns tryggt.

Till helgen blir det kalas på lördag. Min styvfar fyller 60 år och vi ska naturligtvis gratulera. För några veckor sedan blev jag tillfrågad av mamma om jag inte ville göra tårtorna och naturligtvis svarade jag ja. Så nu under kvällen har jag fyllt och täckt dem och i morgon ska jag dekorera dem :-) Det ÄR ju så roligt, även om det är ganska mycket arbete med dem.

Lättat mammahjärta

Var iväg till ÖNH på en återkontroll med Thea idag och äntligen fick vi en läkare som visste vad det var! Lillhjärtat har tydligen en inflammerad spottkörtel pga en virusinfektion. Hade det varit bakteriellt hade hon varit mycket sjukare. Så, vi fortsätter med Kåvepeninen (vet inte riktigt varför eftersom det inte biter på virus) och att ge henne Alvedon och en telefonkontakt efter helgen. Läkaren sa att vi nog får räkna med en dryg vecka innan det lagt sig helt. Mammahjärtat är lättat.

Stackars mammas lilla älskling är sjuk

Det är väl knappast någon nyhet att vi är sjuka... IGEN! Den ena infektionen har avlöst den andra sen i mitten på augusti :-( Men idag har det varit en riktigt överjäklig dag. Thea älsklingen vaknade med en svullnad på höger sida av halsen i morse och vi har spenderat större delen av dagen på Gripen, Barnakuten och Öron näsa hals! Ingen vet vad det är och vi blev hemskickade med ett recept på Kåvepenin. Yippiii! Not! Vi ska tillbaks till ÖNH i morgon för ett återbesök och jag hoppas att det sker ett mirakel under natten så att lillhjärtat mår bättre tills dess. Mitt mammahjärta gråter och jag är jätteorolig för hennes skull. Kände mig som ett monster förut när jag tvingade i henne den förbaskade Kåvepeninen :-( Känns så fruktansvärt att inte kunna veta vad hon känner, hur hon mår eller vart hon har ont och kunna göra annat än att ge henne alvedon, vätska och närhet... Skulle ta skiten åt henne utan att blinka!

Bitterljuva

Bitterljuva är ett forum för alla oss mammor som i något skede går igenom och bearbetar en förlossningsdepression. Jag har själv letat länge efter ett forum eller en stödgrupp som vänder sig till kvinnor som efter att ha fött barn, blivit deprimerade, men utan framgång. Detta tycker jag är mycket märkligt och riktigt dåligt eftersom det trots allt är såpass vanligt förekommande. Ca 13% av alla kvinnor drabbas nämligen!

Det kan kännas väldigt ensamt att bära på alla tankar och känslor som en förlossningsdepression för med sig och man pratar inte med vem som helst om dem. Man går kanske runt och känner sig som en dålig mamma, känner sig otillräcklig och frustrerad. Tankar på att vilja göra sina ögonstenar illa blandas med ångest och fruktansvärt dåligt samvete.

I den här gruppen ska det finnas gemenskap, stötta och tröst. Här dömer vi inte!

OBS!!! ALLT SOM SKRIVS, SÄGS, DISKUTERAS, STANNAR I GRUPPEN!!! OBS!!!

Välbehövlig egentid

Känner mig så trött och sliten. Barnen kräver mycket nu och jag känner mig otroligt otillräcklig och frustrerad. Ska det vara så här och hur länge ska det hålla i sig? N har sedan i höstas befunnit sig i en jättetrotsig period med allt vad det innebär och T har de senaste veckorna blivit en väldigt mammig, klängig och kinkig liten tjej. Detta i kombination med konstant återkommande infektioner sedan mitten av augusti har gjort vardagen minst sagt jobbig och som mammaledig kommer jag sällan eller aldrig ifrån och får någon egentid. Men i mitten av december tog jag ett seriöst snack med min älskade man, som inte förstått vidden av problemet, vilket resulterade i att han tog med sig barnen och for till min mamma följande helg. Helt ofattbart nödvändigt och underbart!

Nu var det så dags igen för lite välbehövlig egentid, men det dåliga samvetet gnager i mig. Att jag mår som jag gör och att jag behöver det jag behöver. Förstår ingenting. Varför ska jag behöva må så här och varför upplever jag det som så jobbigt som jag gör? Känner mig som en dålig mamma och är ofta arg och ledsen. Skitjobbigt!

Tackar den gode guden för att jag har den familj jag har, som ställer upp efter bästa förmåga för att hjälpa till. Skulle inte klara mig utan er. Kärlek!

Bloggarlusten är tillbaks

Började blogga här på blogger.com för några år sedan, men efter ett tag tog både tid, lust och motivation slut och bloggen raderades. Men nu har lusten och motivationen kommit tillbaks (tiden får jag ta mig) och jag tänkte dra igång igen :-) Känns kul för nytt för den här bloggen kommer att bli en hel del bilder på tårtor som jag kommer att göra och en del tårtsnack. Inte bara bloggarglöden har tänts utan även tårtbakarglöden :-) Tjolahopp!