Ont om lust är det gott om

Bloggen har kommit grymt mycket i skymundan de senaste veckorna och så kommer det nog att förbli ett tag framöver känner jag. Har tappat stinget lite och har svårt att få tummen ur att skriva, även om jag har saker att berätta om... Lusten har lixom tagit slut... För nu iaf...

Update

Oj, nu var det länge sedan jag skrev nåt här. Jag begriper inte att det ska finnas så mycket att göra, men så lite tid att göra det på ;-) Hur som helst så har jag jobbat, jobbat o jobbat och när jag inte har jobbat har jag tagit hand om barn. Tiden och energin har inte riktigt räckt till att göra så mycket mer än så. Under hela maj månad har jag haft arbetspraktik på Pekås Viken, men nu på torsdag gör jag sista dagen :-( Och typiskt nog är jag tvungen att vara hemma för VAB :-( Jag hade hellre jobbat järnet de sista dagarna för att verkligen övertyga chefen om att JAG SKA VARA KVAR så att HAN och PERSONALEN KOMMER ATT SAKNA MIG och min flit... Men min plan gick alltså i stöpet. Nu återstår det bara att vänta och se vad som händer. Jag håller tummarna för att jag kommer att få hoppa in och jobba timmar iaf...

Nåt av det vidrigaste jag sett

Läste här om dagen på aftonbladet.se om en video där en Malaysisk mamma misshandlar sin lilla bebis. Filen hade tagits bort så jag såg den aldrig. Men idag dök den upp på Facebook och jag måste säga att det är nåt av det vidrigaste jag sett! Mamman slår, knuffar och nyper sin lilla bebis som naturligtvis gråter hejdlöst och trots mammans behandling verkar söka närhet och tröst hos henne. Det skar i hjärtat och jag började gråta. Kände så starkt hat mot denna kvinna att jag nästan lappade till bildskärmen på datorn! Varje cell i min kropp ville stoppa misshandeln och instinkten att hoppa på mamman och ta bebisen i min famn och bara krama den var otroligt stark! Jag hatar barnmisshandlare!!!

Trött

Arbetspraktiken tar all tid och energi nu känns det som. Prioriterar den iofs och har lagt beställningar och tårtbak åt sidan nu under Maj månad. Orken och tiden räcker inte till! Knappt att jag har energi till att surfa och blogga ;-) Men ujjj va roligt det är och fantastiskt skönt att ha kommit igång med jobb igen. Dagarna går så fort och jag njuter av att ha ett arbetsliv OCH ett familjeliv.

Arbetspraktiken = Fullträff

Började min arbetspraktik på Pekås Viken i Onsdags :-) Det var pirrig vill jag lova. Nytt ställe, nya människor och nytt att lära. Men vet ni vad, det gick HUR BRA SOM HELST! Vilken underbar butik alltså! All, och då menar jag verkligen ALL personal fick mig att känna mig så välkommen och som "en i gänget" från första stund. Jag är överlycklig! Det gjorde ju inte saken sämre att jag blev varm i kläderna supersnabbt heller, så redan andra dagen började jag stå i kassan :-) Väldigt taffligt och osäkert till en början, men sen flöt det på mer och mer. Det är ju en massa PLU-nr man måste lära sig och det är inte helt lätt... Men det gick såpass bra att jag redan andra dagen fick telefonen av platschefen så att ordinarie kassörska skulle kunna "ringa in mig" som nr 2 om det blev lång kö :-) Det kändes helt makalöst bra! Och det kändes rätt härligt när den förre platschefen talade om för mig att jag var jätteduktig i kassan också kan jag säga! Denna praktik blev en riktig fullträff och jag håller tummar och tår för att jag kommer att få fortsätta jobba där sen när praktiken är slut.

Målmedveten

Jag har ända sedan -09 (efter att jag födde Noel) gått och jämrat mig över att jag blivit så stor och tjock men har tänkt att "någon gång framöver ska jag komma i form igen" och så har det dragit ut på tiden och jag har fortsatt vantrivas med mig själv. Tyvärr har jag inte haft oddsen riktigt på min sida heller då vi, ända sedan augusti i fjol, varit sjuka om vart annat. Dagisbaciller är inte att leka med kan jag lova! Dålig självdisciplin och lathet har ju heller inte hjälpt till. Jag avskyr verkligen att se mig själv i spegeln och vill så gärna gå ner i vikt och bli "mitt gamla vanliga jag" igen. Jag har hela mitt liv varit smal eller iaf normalviktig och haft ett normalt BMI, så min nuvarande vikt och utseende känns helt främmande för mig och stämmer inte alls ihop med min självbild.

Så, nu har jag iaf tagit tag i problemet. Började käka Naturdiet den 26e mars och har i stort sett ersatt alla dagens mål med shaker eller bars. Äter ett lagat mål mat om dagen, ofta en färdigrätt från Viktväktarna. Har helt slutat dricka (min älskade Pepsi) och äta godis o chips. På helgerna äter jag tillsammans med familjen och unnar mig lite gott. Men Mån-Fre kör jag mitt smala race.

Sakta men säkert går jag ner i vikt. Började på 95,6 och nu visar vågen 91,2 kg. Och detta helt utan träning med min gamla vanliga lata livsstil ;-) 4,4 kg helt utan träning och med gottiga helger tycker jag är rätt bra. MEN nu kommer det hända grejjer framöver, för i slutet på förra veckan sa jag upp mitt träningskort på S.A.T.S och skaffade mig ett nytt på Friskis och nu i veckan som kommer ska jag börja köra några Bas- och ryggpass. Har saknat dem så!!! Vanlig hederlig gympa utan avancerad koreografi. Rolig och svettig gruppträning. Ser verkligen fram emot första passet på tisdag! Är så peppad och väldigt målmedveten.

Bye SATS, Hello Friskis

Nu ska jag köra igång och träna igen! Det har jag banne mig bestämt mig för. Nu får det vara slut på sjukdomar, virus och annat tråkigt. Har sagt upp mitt SATS-medlemsskap och ska börja på Friskis igen. Har saknat stället och ser fram emot första passet. Ska bli så kul att få köra ett vanligt, hederligt baspass utan en massa (för mig) avancerad koreografi. Sånt fanns inte på SATS :-( Hoppas på att vara helt kry till veckan så att jag och Mimmi kan sätta igång. Taggad är jag iaf!

Kalas o inskolning

Eftersom Thea hade vattenkoppor när hon fyllde 1 år blev det ju inget kalas för henne då. Men nu har vi bestämt att det blir av till helgen. Ska bli så kul att få fira henne ordentligt med släkt och nära vänner! Detta innebär att mammi snällt får baka en tårta till ;-) Det är tur att tårtbak och dekorering är min stora hobby, så jag klagar inte!

Förra veckan började Thea inskolningen på dagis och det gick jättebra! Redan första dagen pep hon iväg på egna äventyr, bara några minuter efter att vi kommit innanför dörren. Det kändes nästan som att hon längtat efter det efter så lång tid hemma med bara mig. Och vem kan klandra henne ;-) Jag satt stundtals och funderade på vad jag gjorde där faktiskt. Hon kunde inte ha brytt sig mindre om huruvida jag var närvarande eller inte. Fjärde dagen provade vi med "en lämning" från famn till famn. Jag pussade henne, sa hej då, vinkade och gick. Thea log bara brett och vinkade tillbaks! Helt fantastiskt skönt! Efter någon timme ringde fröken och talade om att hon hade ätit lunch med god aptit och sedan somat gott på vilan. Detta är ju godis för en mamma att höra och jag är så lättad, glad och otrolilgt stolt över min lilla tjej!

Regnigt, blött och jävligt

Dagarna tickar på och vips så var det idag dags för Theas första inskolningsdag på dagis. Vaknade i morse och regnet stod som spö i backen. Så typiskt! Bara för att jag var utan bil idag. Generatorn hade pajat och älsklingen hade lämnat in den för reparation. Så det var bara att bita i det sura äpplet och plocka fram regnskyddet till syskonvagnen, stoppa i grynen och knata iväg i ösregnet :-( Innan jag ens hunnit av backen var jag sjöblöt om högerfoten. Skon hade spruckit i sulan undertill. Suck! Tänkte faktiskt tanken att -detta är en mardröm-. Jag är en lat person och jag står för det, så detta var en riktigt besvälig och jobbig situation och det faktum att jag även är en obotlig tidsoptimist gör ju inte saken bättre heller, så vi kom 10 minuter för sent till dagis för att lämna Noel. Men till inskolningen hann vi i tid iaf. Det tog inte Thea många minuter innan hon pep iväg på egna äventyr. Hon brydde sig inte ett dugg om om jag var i närheten eller inte :-) Funderade vid några tillfällen på vad jag gjorde där faktiskt. Det känns inte som att det kommer bli några som helst problem med den fortsatta inskolningen. Kommer gå som en dans! Smulan är en glad, social och framåt tjej och sällan särskilt mammig. Mest när vi är själva hemma faktiskt. Då ska hon helst vara i min famn hela tiden annar blir det ett jäkla liv på henne ;-)

När mannen kom hem for jag iväg en sväng till Tårtpinglan för att köpa några bakprylar jag behövde inför stundande tårtbak. Sen for jag raka vägen till Skopunkten och köpte mig ett par nya stövlar. Har nog aldrig tidigare hittat ett par skor så fort förut. Knatade in i butiken, spanade runt i några minuter och fann dem ganska snart. Provade ut rätt storlek, gick till kassan, betalade och gick ut till bilen. Allt inom loppet av knappt 10 minuter :-) Är iaf skitnöjd med mitt köp och slipper nu bli blöt om fossingarna igen. Skönt också att lägga lite pengar på sig själv. Minns inte när jag gjorde det senast.

Nya stövlarna. Skitsnygga och så jag :-) Nätta 499:-

Födelsedag

Idag har vi firat födelsedag. Vår underbara lilla Thea blev 1 år. Det känns helt overkligt! Vart har tiden tagit vägen?! I fjol, natten till den 4e vid 2-tiden gick vattnet och vi fick åka in. I år satt jag och gjorde de sista dekoreringarna på hennes tårta vid den tiden. Varför är det så att det känns så dubbelt? Å ena sidan känns det som att hon föddes igår. Å andra sidan har det ju faktiskt gått 365 dagar som mer eller mindre varit fyllda med sömnbrist, bajsblöjor, kräkkalas, skrik, gråt och klängande... OCH en del mysig och fint också så klart...

Trots vattenkoppor har hon varit en glad och pigg liten tjej idag och hon blev överförtjust när hon fick äta (läs kleta och kladda) tårta alldeles själv :-) Och så många fina presenter hon fick sen! Man vill ju inte skämma bort sina barn, men det är svårt att hålla i pengarna när de små liven fyller år. Hahaha! Kort och gott så har det iaf varit en fin födelsedag. Kalaset tar vi lite längre fram när koppor och öroninflammationer är borta.

Älskade lilla 1-åring!

 

Sjuka barn

Nu var det dags för sjuka barn igen. Thea har fått vattenkoppor och Noel har blivit förkyld :-( Båda har de feber men är rätt så pigga ändå. Tack gode gud för Ipren! Det finns ingeting som kan förbereda en på hur det är att vara förälder och hur jobbigt det är att de är sjuka stup i kvarten, det måste upplevas. Det blir särskilt påtagligt när de börjar dagis. Det är mycket som är bra med dagis, men den stora nackdelen är att det är som en enda stor bakteriehärd och att barnen till en början konstant är sjuka :-( Jag har hört andra föräldras som säger att det kommer att vara såhär ända tills de börjar skolan. Först då har de byggt upp ett fullgott immunförsvar. Så skönt att veta, BARA 3-4 år kvar tills dess!!!

Det känns lite extra trågigt den här gången eftersom vi skulle ha firat 1-årskalas på onsdag då Thea fyller år. Men eftersom båda grynen blivit sjuka blir vi tvungna att ställa in. Litet firande blir det ju så klart, men de ursprungliga planerna går i stöpet.

Nu gäller det bara för mammi und pappi att bita ihop och ta hand om de små tills de blir friska. Men roligt är det inte. Hoppas bara att de är friska lagom till Thea ska börja inskolningen på dagis den 10e.

Längtar tills nästa vecka... Varfördådå?

Ja, då har det redan hunnit bli onsdag och jag ser redan fram emot nästa vecka. Vad händer nästa vecka då, tänker ni. Jo, vår lilla Thea fyller 1 år på onsdag och jag ska baka tårtor så det står härliga till (skäl 1)! Först en liten till självaste födelsedagen, sedan två till kalasen nästa helg. Plus en födelsedagstårta till min bästa vän Maries son David som fyller 11 år nästa fredag. Det börjar så smått trilla in lite beställningar och ingen är gladare än jag!

Dessutom började jag en 2 veckorskur med Naturdiet i måndags och "so for so good". Så det känns ju lite härligt att jag kommit en liten bit på väg nu och det kommer ju kännas ännu bättre till veckan (skäl 2). Gick upp 30 kg när jag var gravid med sonen -09 och har inte gått ner dem efteråt. Därav skälet till att jag "tar ett ryck" nu så att jag förhoppningsvis slipper gömma mig i vassen eller ta på mig en svart sopsäck för att våga bada i sommar. Hoppas väl på en minskning på 6-8 kg på dessa två veckor, men tar det lite dag för dag och blir inte allt för besviken om det inte går riktigt så fort.

Som om detta inte är skäl nog, så har jag lyckats hitta en arbetspraktik (skäl 3)! Detta var min plan för att få in foten på önskad arbetsplats för att, förhoppningsvis, få mig ett sommarvikariat och, på lite sikt, fast anställning. Optimist? Javisst! :-)

Slut på mammaledigheten

Så var det då dags att återgå till jobb igen efter att ha varit mammaledig i snart 1 år med Thea. Det blir lite tidigare än planerat då det strulat ihop sig med Försäkringskassan och dagar hit och dit. Lite snopet, men det känns helt ok ändå tycker jag. Ska bli skönt att få lite omväxling till att barnhäng, lite mer vuxenhäng, rutiner och struktur på vardagen. På måndag börjar Noel heltid på dagis och Thea får åka och hälsa på mormor i Arvika under veckan eftersom vi inte har någon barnomsorg till henne förrän 10/4. Förändringarnas tid är kommen ;-) Känns spännande och jag är förväntansfull!

Våren är här!

Idag hade jag sovmorgon, mannen gick upp med barnen. Klev upp strax efter 11 och till min stora glädje hade han städat altanen och plockat ut utemöblerna! Solen sken, inte ett moln på himmelen och fåglarna kvittrade. Är man inte glad innan så blir man ju. Vi premiärlunchade ute på altanen och avnjöt sedan en fika i lugn och ro när barnen sov middag. Det var underbart! Och som vi har väntat och längtat!!!

Det börjar bli hög tid att planera Theas 1-årskalas nu och idag bestämde vi datum för kalaset. Eftersom hon fyller en onsdag så beslöt vi oss för att lägga kalaset lördagen efter. Så, i morgon ska jag försöka ordna med en liten inbjudan :-) Hur tårtorna ska se ut har jag vetat i snart en månad... Ska bli så roligt att göra dem!

Några bilder på två av mina tre finaste. Storebror låg och sov. Underbara vår!

Dags för en uppdatering... (långt)

Oj vad tiden går! Vips så var det en dryg vecka sedan jag skrev nåt i bloggen. Det har varit en vecka med tråkigheter och ljuspunkter blandat om vart annat. Jag har ju berättat tidigare om hur Thea var sjuk och att vi var till CSK, fick Kåvepenin och en ny telefontid. Hur som helst så blev hon inte bättre utan snarare sämre. Hon hade ondare och febern ville inte ge med sig. Så, vi fick åka in med henne till ÖNH igen förra fredagen. Två läkare tittade på henne och var överens om att hon fick bli inlagd. Det som de innan trott var en inflammerad spottkörtel hade tydligen utvecklats till en absess (varfylld böld)! Stackars smulan! Vi fick veta att de skulle "tömma den" senare samma eftermiddag. Detta innebar att hon inte fick äta eller dricka någonting på drygt 6 timmar eftersom hon skulle sövas under ingreppet. Vi fick komma upp till Avd. 12 och hon fick sin lilla rock och Emla där de skulle sätta nålen inför sövningen. Efter drygt 1 timme skulle nålen sättas och de stack och stack utan att lyckas :-( Hennes vener sprack till följd av febern och uttorkning. Ni kan tro att det var otroligt jobbigt att höra henne gråta och skrika utan att kunna göra någonting! Hade gladeligen tagit skiten åt henne utan att blinka! Efter 3 el. 4 försök kom iaf en ssk in och sa att hon hade pratat med dem på OP och att de hade gått med på att sätta nålen efter att hon sövts! Jag blev så lättad och glad att tårarna kom...

Efter det gick det undan. Vi fick gå ner till Op Väst och jag fick ta på mig "skyddskläder" och en sån där tjusig hätta. Väl inne på OP-salen sövdes Thea fort och jag gick därifrån med önskemålet om att jag ville vara hos henne när hon vaknade. Med ett tungt hjärta gick jag upp till 12an igen och tårarna kom. Efter bara 30 minuter var OP klar och de ringde de efter mig och jag fick komma ner. Jag hann faktiskt ner innan Thea kom till uppvaket. Både narkosläkaren och ÖNH-läkaren sa att allt hade gått bra och att de hade tömt henne på 7 cl var. Nästan 1 dl! Det är rätt mycket på en sådan liten kropp! ÖNH-läkaren höll sedan upp en liten burk och frågade om jag -Kände igen den här? I burken låg en liten dunfjäder! Den hade kommit ut ur såret när de hade sköljt rent! Jag kände ju igen den eftersom vi (tyvärr) har dunstoppning i vår soffa och hade tvättat överdragen för några veckor sedan och det hade kommit ut en massa fjädrar då. Jag undrar vem av oss som var mest förundrad över fyndet, men läkaren hade iaf, trots sina drygt 20 år i yrket, aldrig varit med om någonting liknande!

Thea hade alltså svalt en dunfjäder som fastnat i halsen och som sedan vandrat ut mot käken/ halsen och orsakat denna absess! Helt otroligt. Tragikomiskt var det en ssk som kallade det. Som ni säkert förstår blev vi väldigt lättade av det märkliga fyndet. Det var ju inget fysiologiskt fel på henne! Efter en dryg helg på sjukhuset fick vi sedan komma hem på tisdagen med ett recept på antibiotika och nu är det fullt ös på lilltjejen :-) Slutet gott, allting gott... Mammas lilla hjärta!

Ditten o datten

Veckan -so far- har varit helt ok tycker jag. Noel har varit kry och på dagis sina 15 timmar och Thea börjar så sakteliga att bli bättre. Men det går långsamt och jag upplever att hon är mer smärtpåverkad nu än för några dagar sedan :-( Stackars mammas lilla hjärta. I morgon har vi iaf en telefontid med läkaren på ÖNH och det känns tryggt.

Till helgen blir det kalas på lördag. Min styvfar fyller 60 år och vi ska naturligtvis gratulera. För några veckor sedan blev jag tillfrågad av mamma om jag inte ville göra tårtorna och naturligtvis svarade jag ja. Så nu under kvällen har jag fyllt och täckt dem och i morgon ska jag dekorera dem :-) Det ÄR ju så roligt, även om det är ganska mycket arbete med dem.

Lättat mammahjärta

Var iväg till ÖNH på en återkontroll med Thea idag och äntligen fick vi en läkare som visste vad det var! Lillhjärtat har tydligen en inflammerad spottkörtel pga en virusinfektion. Hade det varit bakteriellt hade hon varit mycket sjukare. Så, vi fortsätter med Kåvepeninen (vet inte riktigt varför eftersom det inte biter på virus) och att ge henne Alvedon och en telefonkontakt efter helgen. Läkaren sa att vi nog får räkna med en dryg vecka innan det lagt sig helt. Mammahjärtat är lättat.

Stackars mammas lilla älskling är sjuk

Det är väl knappast någon nyhet att vi är sjuka... IGEN! Den ena infektionen har avlöst den andra sen i mitten på augusti :-( Men idag har det varit en riktigt överjäklig dag. Thea älsklingen vaknade med en svullnad på höger sida av halsen i morse och vi har spenderat större delen av dagen på Gripen, Barnakuten och Öron näsa hals! Ingen vet vad det är och vi blev hemskickade med ett recept på Kåvepenin. Yippiii! Not! Vi ska tillbaks till ÖNH i morgon för ett återbesök och jag hoppas att det sker ett mirakel under natten så att lillhjärtat mår bättre tills dess. Mitt mammahjärta gråter och jag är jätteorolig för hennes skull. Kände mig som ett monster förut när jag tvingade i henne den förbaskade Kåvepeninen :-( Känns så fruktansvärt att inte kunna veta vad hon känner, hur hon mår eller vart hon har ont och kunna göra annat än att ge henne alvedon, vätska och närhet... Skulle ta skiten åt henne utan att blinka!

Bitterljuva

Bitterljuva är ett forum för alla oss mammor som i något skede går igenom och bearbetar en förlossningsdepression. Jag har själv letat länge efter ett forum eller en stödgrupp som vänder sig till kvinnor som efter att ha fött barn, blivit deprimerade, men utan framgång. Detta tycker jag är mycket märkligt och riktigt dåligt eftersom det trots allt är såpass vanligt förekommande. Ca 13% av alla kvinnor drabbas nämligen!

Det kan kännas väldigt ensamt att bära på alla tankar och känslor som en förlossningsdepression för med sig och man pratar inte med vem som helst om dem. Man går kanske runt och känner sig som en dålig mamma, känner sig otillräcklig och frustrerad. Tankar på att vilja göra sina ögonstenar illa blandas med ångest och fruktansvärt dåligt samvete.

I den här gruppen ska det finnas gemenskap, stötta och tröst. Här dömer vi inte!

OBS!!! ALLT SOM SKRIVS, SÄGS, DISKUTERAS, STANNAR I GRUPPEN!!! OBS!!!

Välbehövlig egentid

Känner mig så trött och sliten. Barnen kräver mycket nu och jag känner mig otroligt otillräcklig och frustrerad. Ska det vara så här och hur länge ska det hålla i sig? N har sedan i höstas befunnit sig i en jättetrotsig period med allt vad det innebär och T har de senaste veckorna blivit en väldigt mammig, klängig och kinkig liten tjej. Detta i kombination med konstant återkommande infektioner sedan mitten av augusti har gjort vardagen minst sagt jobbig och som mammaledig kommer jag sällan eller aldrig ifrån och får någon egentid. Men i mitten av december tog jag ett seriöst snack med min älskade man, som inte förstått vidden av problemet, vilket resulterade i att han tog med sig barnen och for till min mamma följande helg. Helt ofattbart nödvändigt och underbart!

Nu var det så dags igen för lite välbehövlig egentid, men det dåliga samvetet gnager i mig. Att jag mår som jag gör och att jag behöver det jag behöver. Förstår ingenting. Varför ska jag behöva må så här och varför upplever jag det som så jobbigt som jag gör? Känner mig som en dålig mamma och är ofta arg och ledsen. Skitjobbigt!

Tackar den gode guden för att jag har den familj jag har, som ställer upp efter bästa förmåga för att hjälpa till. Skulle inte klara mig utan er. Kärlek!

Bloggarlusten är tillbaks

Började blogga här på blogger.com för några år sedan, men efter ett tag tog både tid, lust och motivation slut och bloggen raderades. Men nu har lusten och motivationen kommit tillbaks (tiden får jag ta mig) och jag tänkte dra igång igen :-) Känns kul för nytt för den här bloggen kommer att bli en hel del bilder på tårtor som jag kommer att göra och en del tårtsnack. Inte bara bloggarglöden har tänts utan även tårtbakarglöden :-) Tjolahopp!